Skulle Oscar Olsson ha twittrat?

Ja, det kan man fråga sig och det var vad Peter Axelssen, förbundssekretare på NBV hade som utgångspunkt när han pratade om sociala medier som en ny möjlighet för folkbildning. En av hans slutsatser var ”Jag delar – alltså folkbildar jag”. Jag är säker på att Oscar Olsson, han som startade den första stuciecirkeln för mer än 100 år sedan, hade gillat det. Han var ju övertygad om att bildning uppstår i samverkan mellan människor. Hans utgångspunkt var ju att man träffades, läste, reflekterade och delade tankar i samtalet. Och allt det där uppstår ju i sociala medier på 2000-talet också.

Peters inlägg var en del av helgens samling för IOGT-NTO:s distriktsstudieledare. Folkbildning står fortfarande högt på IOGT-NTO:s agenda. Folkbildningens metoder med studiecirklar, kulturarrangemang och föreläsningar är perfekt även idag för att rusta medlemmar och förtroendevalda att vara med i arbetet för att förändra världen. 

IOGT-NTO (eller IOGT och NTO som det var från början) är en av organisationerna som startade studieförbundet NBV. Nykterhetsrörelsens BildningsVerksamhet är ett studieförbund med engagerade medlemsorganisationer som vill vara med och påverka sitt NBV och framförallt använda folkbildningsverktygslådan för sitt organisationsarbete, internt och externt.   

Vår utmaning är att hitta de konkreta samverkansformerna på central, regional och lokal nivå och inse att 1+1 kan bli mycket mer än 2.

Annonser

Om blomqvist67

Engagerad och nykter i ständig rörelse.
Det här inlägget postades i IOGT-NTO. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Skulle Oscar Olsson ha twittrat?

  1. monica ståhl skriver:

    Självklart hade Oscar Olsson twittrat och FBat. Jag ser honom, med det stora skägget, i full fart med sin I-fhone och bärbara dator….

  2. Mrs G skriver:

    Probably!

    Mrs G

  3. Job skriver:

    Jag är skeptisk. Oscar Olsson hade fokuserat på kvalitativ bildning och haft en avvaktande om inte fientlig attityd till överinformationssamhället. Han hade varit på det klara med att den moderna tidens möjligheter för vem som helst publicera sig också innebär döden för kvalitetskontroll och faktagranskning.

    • sundhult skriver:

      Hur menar du nu?

      Nu när fler kan publicera sina åsikter finns det väl större möjligheter att visa på fakta än om bara en part kan redovisa sina filtrerade fakta? Vem bestämmer då vad som är kvalité? Du, jag eller rent av Aftonbladet?

      Jag tror däremot att herr Olsson skulle varit mån om att folkbilda i hur man skall läsa och filtrera informationen vi läser, och hur vi själva skall arbeta för att publicera och bygga förtroende.

      För det är med förtroende och relevans som information idag får kraft och kvalité. Transparens in i organisationer som ger förtroende att det som sägs är relevant för att bygga ett bättre samhälle.

      Det är vad jag tror!

      • Job skriver:

        Hur menar du nu?

        Vad är det som är otydligt?

        Nu när fler kan publicera sina åsikter finns det väl större möjligheter att visa på fakta än om bara en part kan redovisa sina filtrerade fakta? Vem bestämmer då vad som är kvalité? Du, jag eller rent av Aftonbladet?

        Jag menar alltså inte faktagranskning gjord av läsaren, utan faktagranskning gjord av den som publicerar. Med traditionell publicering måste en text passera flera filter innan den publiceras – dessa filter tjänar till att rensa ut skräp och felaktigheter. Detta är naturligtvis en idealbild (skräptidningar, skrupellösa publikationer, och ryktesspridning fanns innan internet också) men jämfört med den oändliga flod av strunt som väller fram ur internet är skillnaden ganska stor.

        Vad som är kvalitativt och inte avgör naturligtvis läsaren, som genom den fria marknaden styr vilka publikationer som kan fortsätta existera och vilka som inte kan det. (Plus såklart den demokratiska kontroll som utövas genom t ex presstöd.) Även detta är en idealbild med många problem (t ex att rika får större utrymme än mindre bemedlade) men återigen; jämfört med den oändliga flod av strunt som väller fram ur internet utan konsekvenser är skillnaden intressant.

        Jag tror däremot att herr Olsson skulle varit mån om att folkbilda i hur man skall läsa och filtrera informationen vi läser, och hur vi själva skall arbeta för att publicera och bygga förtroende.

        Detta hade han säkerligen, det råder dock ingen motsättning mellan att vilja folkbilda om att man ska vara kritisk mot det man läser och att vara skeptisk gentemot överinformationssamhället – snarare tvärtom!

        För det är med förtroende och relevans som information idag får kraft och kvalité. Transparens in i organisationer som ger förtroende att det som sägs är relevant för att bygga ett bättre samhälle.

        Och det är just förtroendeproblematiken som är intressant. Det har alltid handlat om förtroende – de publikationer som inte fick tillräckligt med förtroende gick snart i konkurs. Nu behövs dock inget förtroende för att sprida galla över internet, det är bara att köra på och hoppas på att någon går på det. Succén Avpixlat (före detta Politiskt Inkorrekt) är väl ett lysande exempel?

        Det är vad jag tror!

        Jag tror att det blir svårare att hitta guldkornen när skithögen växer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s