Backarna är lika branta som på film

Det kan konstateras efter att ha både kört bil och åkt spårvagn på gatorna i San Fransisco. Jag menar verkligen branta, det känner man när man kommer över ett krön och vägen bara försvinner framför motorhuven. ”Du kommer att vänja dig”, säger Catha. Kanske det, det har jag ju gjort när det gäller branta backar med bandvagn.

Spårvagn är väl klassiskt i San Fransisco. Vi åkte sträckan Powell Street och Fisherman´s Wharf och fick då se när de vänder vagnarna manuellt på en vändskiva vid ändhållplatserna. Lite fascinerande är det ju att vagnarna drivs av en vajer som ligger i gatan och att det är en förare som med spakar dels ”låser” fast vagnen vid kabeln, dels bromsar. Och även i en spårvagn känns backarna branta…

En annan klassisk sevärdhet i denna stad är förstås Golden Gate Bridge. Vi har kollat in den i både dags- och kvällsljus. På förmiddagen envisades dimmolnen att dölja ena brofästet, men på kvällen var det klart. Bron firar 75-årsjubileum i år och är alltså byggd redan 1937. Det påstods att det aldrig skulle gå att bygga en sån här bro; spannet var för brett, havet för mäktigt och kostnaden för hög. Trots det finns den. Ingenjörskonst på hög nivå.

Den är 1,7 km lång och varje år passerar 41 miljoner bilar över den. Och vill man fortsätta fördjupa sig i udda fakta om detta byggnadsverk så kan det sägas att stålvajrarna som användes till brokablarna är tillräckligt långa för att gå tre varv runt ekvatorn. Så nu vet ni det.

Annonser

Om blomqvist67

Engagerad och nykter i ständig rörelse.
Det här inlägget postades i Resor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s